Jo, som ni flesta vet så har jag en väldigt fin killkompis. Eller ska man säga ''en lyckad dejt''?
Det är i alla fall honom jag kallar ''F''.
Vi träffades över internet, och bestämde efter en hel dels chattande på internet och pratande i telefon, att vi kanske skulle ta och träffas en dag. Vi träffades på en lördag. Den 12 september, som jag aldrig lär glömma.
Vi gick runt lite och pratade. Hade det väldigt trevligt och roligt:)

Han är en sån kille som har det ''lilla extra''. Han är inte för snäll, och inte för elak. Skämtar alltid med det där typiska leendet, som inte många har. Egentligen vet jag inte vad jag ska säga om honom, för han är alldeles för fin och för bra och för underbar för att kunna beskrivas. Och det är egentligen bara jag som vet exakt vad jag känner för honom. Resten av kompisarna får bara lyssna på mig som pratar om honom en hel del;), haha!
Jag vill ju helst inte berätta så mycket eftersom att det är ''privat liv'' och inte finns någon anledning till att berätta om vad som verkligen händer utanför bloggen.
Ja, som sagt jag vet inte riktigt vad jag ska säga om honom, men nu vet ni lite i alla fall:)



Jag kan inte hitta ord för dig
Jag kommer ihåg den känslan
När jag såg dig stå vid busshållplatsen
Du stod där så lugn, med ett fint leende och en snabb vinkning
Och jag kommer aldrig glömma bort när du sa
''Om jag inte var för feg nu, skulle jag kyssa dig...''
Hela jag smälte bort av lycka
Jag visste inte vad jag skulle säga, tro eller tycka
Men jag kände det på mig
Kände det på mig
Att detta var på väg till någonting bra....