Dagen innan avresa till idag

Dagen innan avresan till USA 8söndagen 25 augusti) packade jag det absolut sista i resväskan och stängde den. Umgicks mycket med min familj och med min bästa vän (som jag förövrigt saknar som tusan!).
 
Jag hade ganska svårt att förstå vad som hände veckan innan jag skulle åka. Allt kändes så fruktansvärt surrealistiskt och gör fortfarande. Dettta är något jag har pratat om i år. Att jag ska åka till USA efter studenten. Och nu var jag plötsligt här. En dröm som blev sann. 
Hela söndagen satt jag mest och tittade ut genom fönstret. Helt tom. Och grät. Tittade på resväskan och insåg att jag snart skulle åka ifrån de som står mig närmast. Jag vet att de finns kvar där när jag kommer tillbaka, men ändå. 13 månader från mina nära och kära. 
 
Min status 25 augusti:
''Nu sitter jag här framför min resväska dagen innan jag flyttar till andra sidan jordklotet. Och för att vara helt ärlig så förstår jag inte vad det är som händer. För tillfället sitter jag och gråter för att jag ska skiljas från mina underbara vänner och familj. Men jag vet att de tårarna kommer vändas till något positivt senare.
Igår hade jag en fantastisk sista utgång med mina underbara tre bästa och närmsta vänner. Alltid lika tufft att säga Hejdå men egentligen är det ju bara ett "Vi Ses", för jag vet att de finns oavsett vad som händer och att de finns kvar här när jag kommer tillbaka. 
Imorgon börjar en resa som kommer förändra mitt liv. Och jag ser fram emot det mer än någonsin.''
 
Nu har det gått en månad. EN MÅNAD!! sedan jag flyttade hit. Tiden har gått långsamt men ändå så otroligt snabbt. Nu snor jag lite från dig Linnea men det är bara för att det var så jäkla bra skrivet. Samtidigt som det känns som fyra veckor så känns det som fyra år. För det är så kul!
 
Jag har haft det fantastiskt här och jag mår bättre än någonsin. 
 
Vi är fyra svenska tjejer här som umgås i princip hela tiden. Jag flög hit med Linnea och Maja som bor i Burlingame. Vi träffade Sofia på Starbucks onsdagen vi kom hit (kom hit på tosdagen den 29 augusti, så träffade henne veckan därpå) Det visar sig att hon redan bott här i ett år! I augusti förlängde hon sitt år med nio månader. Och det är så himla härligt för vi kommer himla bra överens! Man har hört lite historier om aupair gäng som inte kommit så bra överens därför känns det skönt att det inte är så med oss. Dessutom kan det vara skönt att ha ett par svenska tjejkompisar man bara kan möta upp efter en lång och tuff dag och för att bara prata svenska.
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0