Vad ledsen jag blir...

Jag läser så otroligt mycket nu i olika bloggar osv, där det står om hur mycket en blir kritiserad, hur ledsen man är och vad det är man använder för att kanske trösta sig. Jo, alkohol.

Men en sak kommer alltid att finnas hur mycket vi egentligen inte vill: kritisering.
Det är en hemsk sak som jag själv varit med om. Det var hemskt men jag kom över det till slut och blev nöjd över mig själv. Jag är den jag är och jag är glad över det.
Men jag blir så ledsen över hur ledsna andra människor blir som faktiskt funderar på rätt hemska saker som det kanske ska göra för att det ska bli bättre. Men det blir inte bättre av att tänka på hemska saker. Istället ska man tänka på fina saker. Att det faktiskt finns personer som letar efter en sån som just dig! Det finns tusen olika anledningar till varför du kom till världen. Den personen som är kritiserad är inte kass! Den personen är bäst! Den går igenom väldigt mycket som andra kanske inte kan göra.
Det mesta handlar tyvärr också om avundjsuka. Det är någon som är avundsjuk på personen för att han/hon har något som inte den andre har.

Men när jag är ledsen så får jag ''hjälp''. Både av helt underbara kompisar som jag har runt om mig 24/7, men också utav en annan sak, som kanske kan låta lite konstigt men som faktiskt hjälper.
Jo, jag tänker på att det finns en stjärna där uppe i atmosfären som tittar ner på mig dygnet om året om för att se till att jag mår bra. Jag vet det låter sjukt, men det funkar faktiskt! Även om det kankse inte funkar kommer det att funka till sut. Man måste bara tro på det.


Sluta berätta för andra hur pisst dåligt du mår, hur många det är som inte gillar dig. Tänk istället på de underbara personerna som du har runt omkring dig! Din familj som alltid kommer att finnas där för dig i vått och torrt. Det är det familjen är till för. De personerna som faktiskt gillar dig för den personen du är! Du är unik i ditt sätt. Det finns ingen person som är som dig. Det är bara du som är du. Tänk på det!

Ibland vill jag säga som jag tycker och tänker. Det har jag gjort nu.
Tack!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0