Jag har tänkt på en sak. Häromdagen lyssnade jag på en otroligt sorglig låt, och såg en liten film som jag brukar gråta till men kunde inte gråta. Jag börjar bli rädd! Ärligt talat. Ni kanske tycker att jag är hur konstig som helst men jag börjar bli lite ''orolig''. Det var typ en vecka sedan jag grät och jag saknar det lite för jag vill verkligen gråta till vissa filmer och låtar men kan inte! Jag är som Amanda (jag heter ju likadant...) i The Holiday som grät sista gången då typ hennes kille dumpade henne tills hon fick en ny kille och skulle åka hem till sin hemstad igen och då började hon gråta för att hon var så ledsen över att hon inte skulle kunna träffa honom igen. Det kanske blir så för mig. Att jag måste bli sjukt ledsen och kanske inse att jag inte får träffa någon igen... Nej, nu ska jag inte deppa för detta. Det kanske bara har med mina ''hormoner'' eller ''puberteten'' att göra...

Nu börjar middagen närma sig här hemma och det doftar jätte gott. Det blir tydligen tunafisk med wokade grönsaker och potatismos. Mums! När jag då var på Hawaii över julen nu i julas så åt jag fisk för det mesta varje dag. Tuna är tydligen den speciella fisken på Hawaii. Men det är inte min favorit fisk. Men den är god! Så åt vi också den med potatis och grönsaker tilld en med lite räkor, lax och någon mumsig sås. Ååhh, visst låter det gott? Det är det! Det är bara det att tuna tydligen är en liten klurig fisk. Den måste vara jätte röd och inte ''gråröd'' om ni förstår vad jag menar? Glöm inte att kolla in min kategori Hawaii, Kauai resan 2008- 2009 nu när jag lika gärna pratar om Hawaii. Det finns jätte fina bilder där och kanske jag hittar lite fler på andra datorn som jag kan lägga upp.


Jag hade ingen aning om att tuna kunde bli såhär stor!

Mums!

PS. Jag lägger upp detta inlägg nu eftersom att jag inte kunna lägga upp det innan middagen. DS.