San Mateo
Nu har vi precis kommit inanför dörren här hemma. Resan var otroligt jobbig. Eller jag menar, allt gick som det skulle och planen gick när det skulle men jag hade så fruktansvärt ont i öronen och i bihålorna. Men men. Hoppas att antibiotikan kickar in snart.
Nu är klockan tre här så ikväll ska jag försöka få in lite fler inlägg. Får se hur det går med det, haha...
Golden Gate Bridge, The Painted Ladies & Lombard Street
'
Jul i Pittsburgh
God Jul på er allesammans!
Hoppas ni har och har haft en alldeles underbar jul!
Jag ska ju inte nämn att jag verkligen blivit urdålig på att blogga, meeeen, nu är det ju jullov och jag komer vara mer eller mindre uttråkad så då kan jag lika gärna få upp lite inlägg på bloggen.
Jag är med min värdfamij i Pittsburgh och firar jul. Vi är hos min värdmammas föräldrar och här är också min värdmammas syskon med familjer. Mysigt!
I Kalifornien är det ju fortfarande varm och grönt så att komma hit till Pittsburgh där det är Sveriige kallt gav mig en liten förkylning. Hosthost. Började med att jag hade svårt att svälja när vi kom hit i söndags och sen dess har det bara blivit värre. Nästäppa och huvudvärk. Imorse vaknade jag upp med en otrolig smärta under ögonen och till kinderna och direkt började jag misstänka bihåleinflammation. Åkte till läkaren och fick reda på att det var precis det jag hade/har. Nu har jag i alla fall fått antibiotika och förhoppningsvis klarar jag av att flyga hem imorgon. (Har ni märkt det? Nu har jag börjat kalla Kalifornia hem.)
Tillbaka till julen. Har överhuvutaget ingen julkänsla för fem öre. Även om snön har kommit och jag har följt julkalendern via SVTPlay hela december så har jag ingen julkänsla. Kom igår på att det är hela grejen med min egna familj som gör att jag får julkänsla.
Jaha, fick jag paket då? Jo, och jag var väldigt förvånad för det är inget jag förväntade mig och inget jag krävde av de. Av familjen fick jag en sjal, ett presentkort på bareminerals och en biljett till The Nutcracker som spelas här i Pittsburgh, som för övrigt var alldeles sjukt bra!
Till barnen gav jag de böcker och när vi kommer hem har jag ytterligare några presenter till killarn och mina värdföräldrar.
Godmorgon!
Morgon morgon!
Vaknade för någon timme sen och idag har jag B här på förmiddagen. Vi ska försöka ta oss till biblioteket för att hyra lite böcker och filmer. Har blivit som en litentisdagsgrej att gå till bibblan.
Vid lunch hämtar jag upp L och senare i eftermiddag tänkte jag ta de till en park som ligger på kullarna här.
Jag har hhaft en förkylning nu i tre veckor och jag börjar störa mig på att den inte ger sig. Två veckor innan jag åkte hit drabbades hela familjen av något virus. Mamma, pappa och jag stack till läkaren. Pappa fick antibitoika och jag fick en liten infektion i kroppen så jag fick också antibiotika. Mamma klarade sig. Vart fall, jag gick dit mest för att vara på den säkra sidan.
L var förkyld för någon vecka sen och jag tror han har smittat mig... Jaja. Jag får ge mig tiden i helgen att bli frisk.
SF tour med värdfamiljen
Första helgen här tog min värdfamilj med mig ut på en san Francisco tour.
Vi stack upp till Twin Peaks som är ett utkiks ställe och stack sedan vidare till Pier 39. I och med att San Francisco är en stad som mestadels är dimmig så lägger jag inte upp bilderna från Twin Peaks, för bilderna ger inte verkligheten rättvisa helt enkelt.
Himla kul var det att komma ut i San Fran igen och jag kände igen mig! Jag var ju där nyår 2004-2005!
New York City
Bal 2013
Jag slutade skolan i år! Och innan studenten har man bal!
Balen är något vi längtade till redan när vi började i ettan. När vi väl började sista året sa man bara ''men usch, det är jätte långt kvar''.
Många förberedelser, mycket letande för rätt klänning. Jag som person är inte alls så glammig utav mig utan ganska layback och naturlig. Att hitta den rätta klänningen tog tre månader för mig. Oj tänker ni kanske men jag hade några måsten för min klänning. Den skulle ha axelband och ha hög hals.
Den första hittade jag och mamma på Fields' i Köpenhamn av designern Ilse Jacobsen och den var helt fantastisk! Hög i halsen och hade det där flowet som jag letade efter. Nackdel? Den var röd. I och med att jag har en röd rödhudton och röd hårfärg tar röda kläder ofta fram det mer. Även om klänningen inte hade just den röda färgen som tar fram det röda i mig (som gör att jag ser röd ut i ansiktet på bilder mm) så kände jag mig inte helt bekväm i det. Och min mamma har lärt mig ''om du tvekar ska du inte ta det''. Hon har så rätt! Så nej, det var bara att hänga tillbaka den på galgen.
Vi kollade i Lund, Malmö, Köpenhamn, Stockholm och på internet. Jag hittade inte riktigt den rätta.
Tillslut började jag ge upp, jag orkade inte riktigt anstränga mig. För ingen av de klänningarna jag testade var ''jag''. Jag började leta efter Ilse Jacobsen igen men nu hade det gått några månader och klänningen var slut i varje butik. I Lund fanns en butik dock som kunde beställa in den. Men jag skulle höra av mig.
Helgen som kom åkte jag upp till landet för en arbetsintervju inför sommaren och innan tåget gick hade jag några timmar ledigt. Jag ringde mamma och hon sa att jag skulle ge letandet en chans i Göteborg. Och jag gav med mig. Jag hittade en butik med namnet Premiere bakom NK-huset. Där hade de massor med klänningar! Jag hittade en fin blå och nio andra klänningar. Jag visste att den blåa var den rätta. Och det var den så det fick bli den också! Jag var så himla glad att äntligen hitta den! Till den blev det en svart enkel kuvertväska och svarta ballerina som jag fixade till mett ett par örhängen som jag sydde fast. Mest för att göra det lite mer ''söta''.
Håret fixade jag hos min frisör som gjorde en liten grekisk stil på det och sminkningen skötte jag själv.
Nu var dagen här! Så konstigt. Tiden gick ju så snabbt!
Jag mötte upp mitt tjejgäng hos en klasskamrat för lite champagne och tilltull sen gick bilen mot AF borgen där vi mötte upp våra respektive dejter.
Det började med inskrivning, fotografering och mingel. Sen in i salen för middag och sen dans natten lång. Jag hade så fruktansvärt kul! Ett minne för livet, verkligen! Jag kom hem halv sju på morgonen, med ont i fötterna och en trötthet men gud vad det var värt det!
Visst är Ilse Jacobsen klänningen vacker?
Här har vi mig! Smikningen blev en brun skuggning. Även om jag nu i efterhand kanske ångrar lite att min smikning var så skarp och jag ville ha en lite mer naturlig så är jag ändå nöjd.
Carl, min baldejt, och jag.
New York City Orientation Program
Då var dagen här. Dagen jag längtat efter i år.
Min väckarklocka ringde vid fyra. Då var det dags för dusch, frukost och packning av de absolut sista sakerna. Vi åkte hemifrån vid halv fem då planet från Kastrup (Köpenhamns flygplats) gick vid sex. Flyget skulle gå till Arlanda för att sen ta ett direktflyg till Newark (New York).
Jag kom till Arlanda vid halv åtta och flyget till New York skulle gå vid 9-10 tiden om jag minns rätt. Jag där mötte jag upp de andra tjejerna, men blyg som jag är så vågade jag inte riktigt gå fram. Sen var jag cokså upptagen med att prata med mina två bästa vänner i telefonen innan jag gick på flyget.
Jag kom till Arlanda vid halv åtta och flyget till New York skulle gå vid 9-10 tiden om jag minns rätt. Jag där mötte jag upp de andra tjejerna, men blyg som jag är så vågade jag inte riktigt gå fram. Sen var jag cokså upptagen med att prata med mina två bästa vänner i telefonen innan jag gick på flyget.
Flyget till New York tog 8,5 timmar och jag sov 7 av de. Mest för att underlätta jetlagen ch dels för att jag vet hur jag fungerar efter många resor med olika tidsskillnader. Vi kom till NY kl 13 lokal tid men kom inte till hotellet förärn vid 15 tiden. Där checkades vi in och välkomnades av lärarna av programmet. Programmet varade under tre dagar.
På kvällen stack vi in till ett litet shoppingområde för lite middag.
Under dessa dagar skulle vi förberedas inför barns utveckling, hur man ska hantera motgångar, HRL och First Aid lektioner, samt hur man hanterar hemlängtan och första mötet med familjen.
Vi delades in i grupper på eftermiddagarna för att göra arbeten vilket var väldigt skönt då lektionerna varade mellan 8-17.
På tisdag kväll åkte vi in till NYC för en guidad tur. Så fruktansvärt ballt! Jag var i NY för en mellanlanding 2004 då vi skulle till Texas. Men med tanke på att jag var så liten och vi bara hade en dag där så minns jag inte så mycket. Mest att jag tyckte det var stressigt, stort och mycket ljud.
Sen åkte vi in till NYC på onsdagen också men då fick vi göra lite mer vad vi ville.
På torsdag var det dags. Då hade vi genomgång av homesickness och första mötet med familjen. Vi alla pratade om hur nervös det var och att det kändes som avrättning. Men vad fel vi hade...
Dagen innan avresa till idag
Dagen innan avresan till USA 8söndagen 25 augusti) packade jag det absolut sista i resväskan och stängde den. Umgicks mycket med min familj och med min bästa vän (som jag förövrigt saknar som tusan!).
Jag hade ganska svårt att förstå vad som hände veckan innan jag skulle åka. Allt kändes så fruktansvärt surrealistiskt och gör fortfarande. Dettta är något jag har pratat om i år. Att jag ska åka till USA efter studenten. Och nu var jag plötsligt här. En dröm som blev sann.
Hela söndagen satt jag mest och tittade ut genom fönstret. Helt tom. Och grät. Tittade på resväskan och insåg att jag snart skulle åka ifrån de som står mig närmast. Jag vet att de finns kvar där när jag kommer tillbaka, men ändå. 13 månader från mina nära och kära.
Min status 25 augusti:
''Nu sitter jag här framför min resväska dagen innan jag flyttar till andra sidan jordklotet. Och för att vara helt ärlig så förstår jag inte vad det är som händer. För tillfället sitter jag och gråter för att jag ska skiljas från mina underbara vänner och familj. Men jag vet att de tårarna kommer vändas till något positivt senare.
Igår hade jag en fantastisk sista utgång med mina underbara tre bästa och närmsta vänner. Alltid lika tufft att säga Hejdå men egentligen är det ju bara ett "Vi Ses", för jag vet att de finns oavsett vad som händer och att de finns kvar här när jag kommer tillbaka.
Imorgon börjar en resa som kommer förändra mitt liv. Och jag ser fram emot det mer än någonsin.''
Igår hade jag en fantastisk sista utgång med mina underbara tre bästa och närmsta vänner. Alltid lika tufft att säga Hejdå men egentligen är det ju bara ett "Vi Ses", för jag vet att de finns oavsett vad som händer och att de finns kvar här när jag kommer tillbaka.
Imorgon börjar en resa som kommer förändra mitt liv. Och jag ser fram emot det mer än någonsin.''
Nu har det gått en månad. EN MÅNAD!! sedan jag flyttade hit. Tiden har gått långsamt men ändå så otroligt snabbt. Nu snor jag lite från dig Linnea men det är bara för att det var så jäkla bra skrivet. Samtidigt som det känns som fyra veckor så känns det som fyra år. För det är så kul!
Jag har haft det fantastiskt här och jag mår bättre än någonsin.
Vi är fyra svenska tjejer här som umgås i princip hela tiden. Jag flög hit med Linnea och Maja som bor i Burlingame. Vi träffade Sofia på Starbucks onsdagen vi kom hit (kom hit på tosdagen den 29 augusti, så träffade henne veckan därpå) Det visar sig att hon redan bott här i ett år! I augusti förlängde hon sitt år med nio månader. Och det är så himla härligt för vi kommer himla bra överens! Man har hört lite historier om aupair gäng som inte kommit så bra överens därför känns det skönt att det inte är så med oss. Dessutom kan det vara skönt att ha ett par svenska tjejkompisar man bara kan möta upp efter en lång och tuff dag och för att bara prata svenska.
En fruktansvärt nervös och nyvaken Amanda
Godmorgon från New York!
Här har dagen precis börjat, vaknade för tio minuter sen och nu ska jag hoppa in i duschen.
Jaha, today's the day. Jag är fruktansvärt nervös - redan! Jag är på både exalterad och illamående på en och samma gång. Jag har pratat med familjen jätte många gånger på Skype och via mail, samt så är min familj vald via privata kontakter vilket känns ganska skönt. Men tänk er själva! Nu blir man välkomnad av en helt okänd främmande familj som man ska bo hos resten av året. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna. För som jag sa igår så förstår jag inte vad som händer.
Nu är det snart frukost så vi hörs!
Fullspäckad dag
En fullspäckad dag idag!
En massa klasser med CPR (HLR), First Aid och annat viktigt. Behavior and Discipline var också på schemat.
Efter det stack vi in till NYC för att gå runt och shoppa på Times Square, gå in på Empire State Building och besöka central Park.
Nu är klockan tio på kvällen och jag kom precis innanför dörren - inga bilder! Det är en stressig dag imorgon eftersom vi åker till våra familjer! Wakeup call klockan sex och sen är det klasser fram till 11 för att sen åka direkt till flygplatsen.
Jag är ganska förväntansfull, pirrig men ändå sjukt illamående för morgondagen. Jag menar, det är en dag man pratat om så länge! Jag är redan väldigt nervös men jag kommer ta det lite mer som det kommer.
De första dagarna i San Mateo kommer jag förmodligen inte sitta så mycket vid datorn då jag har mycket att vänja mig vid, ta in inofrmation och komma in i rutinerna. Men om jag får möjlighet kommer jag definitvt kika in med både inlägg och bilder!
puuuss!
Solnedgång i somras vid sommarhuset
First day on the Orientation Program
Hej på er!
Hoppas allt är bra med er för det är det med mig. Nu är klockan starx efter halv tio här och jag ska snart hoppa i sängen för lite sömn.
Igår anlände vi till hotellet rut tre fyra tiden och då välkomnades vi av vår orientation agent och trainer. Vi fick papper och information om de senaste dagarna.
Jag och de svenska aupairerna åkte efter det in till Harmon Meadow för middag. Superskönt att komma bort från hotellet och bara ta det lugnt.
Idag hade vi första dagen på The Orientation Program. Ja vad ska jag säga? För det första förstår jag inte riktigt vad jag gör här. Eller jo det gör jag ju men jag förstår inte att jag faktiskt är här nu. Efter år av prat om att komma hit och nu är jag plötsligt här. Wow.
Det var en massa information först om hur dagarna kommer se ut och sen började klassen. Idag handlade det mycket om amerikanska holiday's, barnens "develop milestones" och mat för respektive ålder. En lång dag med nya ansikten och ny viktig information.
Efter det åkte vi in på en New York City tour som jag tänkte prata lite mer om imorgon och då kommer även bilder upp.
Puss!
Ett stort leende på en glad, förvirrad och jetlagad Amanda!
Dagen drömmen blir sann
Ur dagboken 26 augusti
Nu sitter jag här på flygplatsen och förstår inte riktigt vad som händer.
Väckarklockan ringde vid halv fyra imorse men egentligen hade jag inte behövt sätta på den då jag ändå inte fick någon sömn.
Idag flyttar jag till andra sidan jordklotet. Till San Mateo Californien. För att jobba som aupair. Japp, ni läste rätt.
Under hela vintern och våren har jag jobbat med att komma iväg. Hitta rätt förmedling, fixa allt pappersarbeten, visum, familj. Och nu sitter jag plötsligt här. Och det känns så fruktansvärt surrealistiskt. Det har varit en dröm för mig i flera år att åka till USA efter studenten för att plugga eller jobba. Och att jag nu sitter här och drömmen blir sann? Jag vet inte. Jag känner mig ganska tom men ändå väldigt excited.
Det var svårt att säga hejdå till familjen och mina tre närmsta och bästa vänner. Men självklart var det svårt att säga hejdå till alla, även om det är ett mer ''Vi Ses''. Jag vet ju att alla finns när jag kommer tillbaka.
Nu måste jag springa på planet som ska ta mig till Stockholm Arlanda för att sen flyga till New York där en förberedelse kurs ska vara.
Jag uppdaterar mer där!
Ny header
Jag har en ny header!
Tack till Maiken!
www.lundaside.blogg.se
Mae Yai - Bantorget i Lund
Mat har ju som sagt alltid varit ett stort intresse för mig och när jag hittat någon favorit så har jag fastnat. Jag har aldrig ätit något så mycket att jag tillslut blivit äcklad av det, men däremot har det hänt att jag blivit trött på något jag ätit för mycket av.
En ny favorit är Pad Thai med tigerräkor. Risnudlar med någon hos sås, grönsaker, räkor/kyckling och jordnötter. SÅ gott! Nät jag köpt denna rätt på andra ställen har det hänt att den varit för salt men nu har jag hittat ett ställe som är perfekt. Mae Yai på Bantorget i Lund är nästan ett litet hål i väggen med en thailändsk familj som driver stället.
Jättebra mat till bra priser. Luncherna kan man välja två rätter och få ris/nudlar till. Max 75 spänn. Om ni har vägarna förbi så sväng in där.
Bilden kanske gör att det inte ser så gott ut, men den gör den verkligen inte rättvisa.
Nu är jag så nöjd i och mätt att jag spricker.
