Jag slutade skolan i år! Och innan studenten har man bal!

 

Balen är något vi längtade till redan när vi började i ettan. När vi väl började sista året sa man bara ''men usch, det är jätte långt kvar''.

 

Många förberedelser, mycket letande för rätt klänning. Jag som person är inte alls så glammig utav mig utan ganska layback och naturlig. Att hitta den rätta klänningen tog tre månader för mig. Oj tänker ni kanske men jag hade några måsten för min klänning. Den skulle ha axelband och ha hög hals. 

Den första hittade jag och mamma på Fields' i Köpenhamn av designern Ilse Jacobsen och den var helt fantastisk! Hög i halsen och hade det där flowet som jag letade efter. Nackdel? Den var röd. I och med att jag har en röd rödhudton och röd hårfärg tar röda kläder ofta fram det mer. Även om klänningen inte hade just den röda färgen som tar fram det röda i mig (som gör att jag ser röd ut i ansiktet på bilder mm) så kände jag mig inte helt bekväm i det. Och min mamma har lärt mig ''om du tvekar ska du inte ta det''. Hon har så rätt! Så nej, det var bara att hänga tillbaka den på galgen. 

 

Vi kollade i Lund, Malmö, Köpenhamn, Stockholm och på internet. Jag hittade inte riktigt den rätta.

Tillslut började jag ge upp, jag orkade inte riktigt anstränga mig. För ingen av de klänningarna jag testade var ''jag''. Jag började leta efter Ilse Jacobsen igen men nu hade det gått några månader och klänningen var slut i varje butik. I Lund fanns en butik dock som kunde beställa in den. Men jag skulle höra av mig. 

Helgen som kom åkte jag upp till landet för en arbetsintervju inför sommaren och innan tåget gick hade jag några timmar ledigt. Jag ringde mamma och hon sa att jag skulle ge letandet en chans i Göteborg. Och jag gav med mig. Jag hittade en butik med namnet Premiere bakom NK-huset. Där hade de massor med klänningar! Jag hittade en fin blå och nio andra klänningar. Jag visste att den blåa var den rätta. Och det var den så det fick bli den också! Jag var så himla glad att äntligen hitta den! Till den blev det en svart enkel kuvertväska och svarta ballerina som jag fixade till mett ett par örhängen som jag sydde fast. Mest för att göra det lite mer ''söta''.

 

Håret fixade jag hos min frisör som gjorde en liten grekisk stil på det och sminkningen skötte jag själv.

 

Nu var dagen här! Så konstigt. Tiden gick ju så snabbt!

 

Jag mötte upp mitt tjejgäng hos en klasskamrat för lite champagne och tilltull sen gick bilen mot AF borgen där vi mötte upp våra respektive dejter. 

Det började med inskrivning, fotografering och mingel. Sen in i salen för middag och sen dans natten lång. Jag hade så fruktansvärt kul! Ett minne för livet, verkligen! Jag kom hem halv sju på morgonen, med ont i fötterna och en trötthet men gud vad det var värt det!

 

Då var dagen här. Dagen jag längtat efter i år. 

 

Min väckarklocka ringde vid fyra. Då var det dags för dusch, frukost och packning av de absolut sista sakerna. Vi åkte hemifrån vid halv fem då planet från Kastrup (Köpenhamns flygplats) gick vid sex. Flyget skulle gå till Arlanda för att sen ta ett direktflyg till Newark (New York). 
Jag kom till Arlanda vid halv åtta och flyget till New York skulle gå vid 9-10 tiden om jag minns rätt. Jag där mötte jag upp de andra tjejerna, men blyg som jag är så vågade jag inte riktigt gå fram. Sen var jag cokså upptagen med att prata med mina två bästa vänner i telefonen innan jag gick på flyget. 

 

Flyget till New York tog 8,5 timmar och jag sov 7 av de. Mest för att underlätta jetlagen ch dels för att jag vet hur jag fungerar efter många resor med olika tidsskillnader. Vi kom till NY kl 13 lokal tid men kom inte till hotellet förärn vid 15 tiden. Där checkades vi in och välkomnades av lärarna av programmet. Programmet varade under tre dagar. 

 

På kvällen stack vi in till ett litet shoppingområde för lite middag.

 

Under dessa dagar skulle vi förberedas inför barns utveckling, hur man ska hantera motgångar, HRL och First Aid lektioner, samt hur man hanterar hemlängtan och första mötet med familjen.

 

Vi delades in i grupper på eftermiddagarna för att göra arbeten vilket var väldigt skönt då lektionerna varade mellan 8-17. 

 

På tisdag kväll åkte vi in till NYC för en guidad tur. Så fruktansvärt ballt! Jag var i NY för en mellanlanding 2004 då vi skulle till Texas. Men med tanke på att jag var så liten och vi bara hade en dag där så minns jag inte så mycket. Mest att jag tyckte det var stressigt, stort och mycket ljud.

Sen åkte vi in till NYC på onsdagen också men då fick vi göra lite mer vad vi ville. 

 

På torsdag var det dags. Då hade vi genomgång av homesickness och första mötet med familjen. Vi alla pratade om hur nervös det var och att det kändes som avrättning. Men vad fel vi hade...

 

 

Dagen innan avresan till USA 8söndagen 25 augusti) packade jag det absolut sista i resväskan och stängde den. Umgicks mycket med min familj och med min bästa vän (som jag förövrigt saknar som tusan!).

 

Jag hade ganska svårt att förstå vad som hände veckan innan jag skulle åka. Allt kändes så fruktansvärt surrealistiskt och gör fortfarande. Dettta är något jag har pratat om i år. Att jag ska åka till USA efter studenten. Och nu var jag plötsligt här. En dröm som blev sann. 

Hela söndagen satt jag mest och tittade ut genom fönstret. Helt tom. Och grät. Tittade på resväskan och insåg att jag snart skulle åka ifrån de som står mig närmast. Jag vet att de finns kvar där när jag kommer tillbaka, men ändå. 13 månader från mina nära och kära. 

 

Min status 25 augusti:

''Nu sitter jag här framför min resväska dagen innan jag flyttar till andra sidan jordklotet. Och för att vara helt ärlig så förstår jag inte vad det är som händer. För tillfället sitter jag och gråter för att jag ska skiljas från mina underbara vänner och familj. Men jag vet att de tårarna kommer vändas till något positivt senare.
Igår hade jag en fantastisk sista utgång med mina underbara tre bästa och närmsta vänner. Alltid lika tufft att säga Hejdå men egentligen är det ju bara ett "Vi Ses", för jag vet att de finns oavsett vad som händer och att de finns kvar här när jag kommer tillbaka. 
Imorgon börjar en resa som kommer förändra mitt liv. Och jag ser fram emot det mer än någonsin.''