Godmorgon bloggen!

 

Jag vaknade upp tröttare än någonsin imorse... Gick och la mig sent så får väl skylla mig själv också. 

Idag är det flyttning av de sista sakerna som gäller. Det är kvar en soffa, en säng, lite skåp men framförallt en massa kartonger och småsaker som fortfarande måste pckas ner. Flyttgubbarna skulle komma vid halv nio (därav också att jag gick upp så tidigt) men de har inte kommit ännu... Någon gång lär de ju komma i alla fall.

 

Mina föräldrar och jag ska sticka till Ikea i eftermiddag. Äntligen! Ända sedan vi kom hit i fredags så har vi kommit iordning och de enda som är kvar n u är småsaker som ska upp i hyllorna och tavlor som ska komma upp på väggarna. Men annars har vi redan kommit iordning. Oj, kanske ni tänker men av egna erfarenheter från mina föräldrar (och mig själv) så är det bäst att komma i ordning så fort som möjligt, annars gör man det aldrig. I och med att vi inte kommit  iordning riktigt och fokuserat på att komma iordning med soffor osv, så har vi heller inte riktigt haft tid med att åka till Ikea. Så can't wait! Äntligen ska jag få chansen att hitta hyllor, skrivbord och byrå i min stil. Äntligen kan jag få det där lugna och romantiska rummet jag alltid velat ha. 

 

Nu ska jag stoppa i mig lite frukost och sedan springa till andar lägenheten för att börja packa ner de sista.

Puss! 

Jag är inte så värst teknisk av mig men jag känner det är verkligen dags för att byta header. Denna har jag haft ända sedan 2008... höhö... Så  om någon vill hjälpa mig så jätte gärna! :)

Det är helt sjukt vad jag längatr till studenten. Den dagen som bara är fyllt av lycka och glädje. Ändå så försöker jag bara ta en dag i taget och inte tänka för mycket på det. Mössan som jag beställde är i Lundamodellen, helt plain och svart med ett grönt band, samt den traditionella blomman. Sedan har jag broderat in min skolans namn i nacken, vitt på vitt liksom. 

Efter studenten ska jag ta ett sabbatsår. Det behöver jag. Nu under sommaren ska jag hitta någonstans att jobba bara. Mitt jobb som jag har varit på under två sommrar erbjöd mig samma jobb som jag alltid haft, så jag sa helt enkelt nej. Det är ett tufft jobb och jag tycker jag måste få chansen till att utvecklas och ha andra arbetsuppgifter. Så de är något jag måste göra...

Men efter sommaren då? Jag har planer på att inte plugga, jag måste ta ledigt och fundera ut vad jag vill göra. Jag har alltid haft drömmar om att bli läkare, ända sedan jag var 4 år har jag haft den drömmen. Men för tillfället har jag inte betygen till det så enda chansen för mig att komma dit är antingen genom högskoleprovet eller genom kringelikrokvägar. Vilket jag absolut inte har något emot! Kanske hittar jag något under vägen som verkar spännande. Men det enda jag vet är att jag inte tänker sluta kämpa för mitt mål förrän någon eller något säger ''Amanda, nu får du börja testa på något annat för du kommer inte kunna komma dit du vill. Men du kommer hitta något som du älskar, lovar''. 

Jag har inte bara drömmen om att bli läkare. Även om den drömmen står högst upp så är de några andra saker som också tillkallar mitt intresse. Som att bli professionell kock. Jag älskar att laga mat och att äta. Det är en passion jag har utanför dansen. Det är liksom glädje för mig. Ta en kyckling exempel. Det kan ju låta ganska tråkgit, men man kan göra så mycket gott med den! Som exempelivis kycklingbröst inlindade i bacon med koriander, bakat i ungnen med vitt vit i botten. Serveras med färsk pasta och en god sallad med frisk dressing på olja, vinäger, citron och salt & peppar. Eller exempelvis en hel kyckling som man styckat upp som också får tillagas i ugnen med vitt vin som kan serveras med en svamprisotto och sallad där också. Jag menar, det finns så mycket gott man kan göra och inför varje gång lär man sig något nytt! 

 

Att kunna rädda djur är också något som står mig varmt om hjärtat. Jag är en otrolig djurvän och att se djur plågas som de gör, de gör ont. Så att kunna få sticka iväg till USA och jobba på något SPCA hade varit så otroligt intressant och kul. Att kunna ge djuren en andra chans så de får vad de förtjänar. För varför skaffa ett djur om man inte kan ta hand om de?

 

Men efter sommaren ska jag göra något helt annat, förutom att tänka ut vad jag vill göra om jag inte kan göra det jag verkligen verkligen vill. 

Om allt går enligt planerna så kommer jag förhoppningsvis komma iväg till USA ett år för att jobba som aupair. I Texas förhoppningsvis men det spelar inte så stor roll var jag hamnar. Jag vet att jag vill iväg till USA i vart fall. Eller möjligtvis Florida, Nya Zeeland eller Australien. Jag kommer inte att gå via föreningar då jag vet att de kan sluta rätt illa. Nu vill jag inte dra en kam över allt och alla men jag känner att jag lockas inte riktigt av det. Därför går jag via kontakter istället. Vi har en del bekanta och vänner som bor eller har bott i USA. Och genom de så skickas lite krokar ut. Och om detta inte funkar att jag kommer iväg till USA så får jag komma på en plan B. Som egentligen borde kommas på nu. Men jag har faktiskt ingen aning om vad den plan B ska vara. Kanske sticker jag iväg till Schweiz på en hotell och management utbildning som finns där. Kanske stannar jag här i Sverige och jobbar i någon butik eller restaurang. Jag har faktiskt ingen aning och de skrämmer mig lite. För jag måste ha plan B redo snart. Har nig några roliga tips kanske? 

Usch, de är läskigt att växa upp, bli vuxen och sluta med skolan. De som alltid varit något regelbundet sedan man var 7 år gammal. Nu bara slutar det. Pang bom liksom. Men som jag sagt innan, allting brukar alltid lösa sig.

Det härliga med att bli vuxen är ju att man verkligen får göra något man gillar. Om jag vill så kan jag ju faktiskt resa jorden runt. Haha, mina föräldrar är lite rädda över att om jag kommer iväg till USA så tror de att jag inte kommer komma tillbaka igen. De tror inte jag heller. Haha...

 

Detta blev ett ganska kluddigt inlägg men äh, vad gör det? Nu måste jag tillbaka till the reality med flyttkartonger och en understimulerad hund. Jag ska försöka ta henne till trädgården utanför biskopshuset så hon får chansen att springa av sig. Nu när de är fullt upp med flytten kan vi inte alltid ge henne mer uppmärksamhet än de promenader vi brukar ge henne. Som morgon, lunch, middag och kvällsprommisarna. Men jag tar mer än gärna ut henne så även jag får lite luft.

Hej svejs!

Jag har haft en del att göra sen jag skrev förra gången.

Dels har jag haft det supertufft i skolan med både prov, uppsattser och inlämningar. Nu har det lugnat sig lite inför lovet vilket känns så otroligt skönt. Jag behöver hämta krafter till nästa period full med prov och annat.

 

Jag har också haft det tufft med mig själv. Jag har i några månader bråkat lite med mig själv. Jag har inte riktigt mått som jag velat. Så i två eller tre månader nu har jag kämpat med att acceptera att jag är den jag är. Och att jag faktiskt är fantastisk som den jag är. Jag måste inte alltid vara älskad eller omtyckt av alla. Så länge jag vet vilka som står mig närmast och som faktiskt bryr sig om mig så mår jag bra. 
Jag vill inte säga för mycket i och med att bloggen bara är en blogg, men jag ville berätta lite i alla fall.

Jag har haft mina ups and downs och nu mår jag bättre än någonsin. Och de enda jag kan tacka är min familj och  mina närmsta vänner. 

 

Annars haft vi haft fullt upp med att flytta här hemma. I två och ett halvt år har vi letat runt efter hus och lägenheter som passar oss men vi har aldrig riktigt hittat något i vår stil. Men för ungefär en månad sedan hittade vi en  söt lite lägenhet bara 100 meter ner från vår andra (också den vi bodde i innan) lägenhet. Inte en sådan lång flytt kanske men för mig är det tufft.

Inatt hade vi vår första natt här och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det känns ganska tomt om jag ska vara ärlig. De kändes mest som om jag bara sov över hos någon. I och med att jag inte kommit iordning i mitt rum ännu eftersom det är en massa flyttkartonger överallt och jag inte lämnat över nycklarna från vår tidgare lägenhet ännu så känns de inte mycket. 

Vi har fortfarande kvar saker i lägenheten som flyttkartonger, soffor och andra små som stora saker. Allt flyttas över på måndag och de är också då jag måste lämna över nycklarna. Det kommer nog vara först då som jag inser att vi faktiskt har flyttat. 
Som jag skrev innan är detta lite tufft för mig. Jag hade ett rum i andra sidan lägenheten som var väldigt avskillt. Om jag ville vara för mig själv så kunde jag vara det. Nu har vi flyttat till en lägenhet som är hälften så stor, men den blir lite mysigare på det viset. Den andra var så stor att den till slut inte längre var mysig, tyckte mina föräldrar.... Jag har alltid trivits i den andra men ibland är det bra med förändringar och ibland kommer de lägligt. Som denna. Haha, de låter som om jag flyttat flera mil bort men de är faktiskt bara 100 meter ner på gatan. 
Det känns lite skönt i alla fall för nu kommer jag äntligen få ett rum som jag vill ha det. I andra lägenheten visste vi som sagt ett bra tag att vi skulle flytta så mina föräldrar ville inte lägga ner pengar på att fixa ett rum om vi ändå skulle flytta. Jag trivdes jätte bra där och så, men jag hade inte riktigt inrett det med hyllor och färg och sådant som jag ville. Och den chansen får jag nu vilket känns super.

 

Jag hade lite ledig tid och vilja till att skriva lite så jag gjorde det. Kanske hörs vi imorgon eller inte. Jag får se, men annars så

Puss och kram chokladbanan!