Imorgon börjar ett nytt kapitel för mig. En ny sida i en ny bok.

År 2006 flyttade jag hit till Skåne från Täby, norr om Stockholm. Jag ville inte flytta ner hit, för jag skulle börja på en helt nybyggd skola i Täby, jag var glad över att faktiskt få börja i en engelsk skola. Men sen skulle vi plötsligt flytta.
Nu i efterhand undrar jag lite varför jag var så rädd, men jag ångrar inte alls att vi flyttade hit.

Jag visste inte hur skolan skulle vara, visste inte något om mina klasskamrater, visste ingenting. Jag kom dit och fick ett oerhört varmt välkommande som kommer sitta som ett minne i mig väldigt länge. Kom hit med kanske inte ett så fullspäckat självförtroende, men för varje dag, för varje vecka, för varje månad, för varje år byggde jag upp ett självförtroende, och fortfarande bygger jag upp ett ännu starkare självförtroende.
Mina klasskamrater har hjälpt mig så oerhört mycket. Jag har haft så kul! Och jag saknar alla så himla mycket, och det känns sorgligt att vi aldrig kommer ses som en klass igen.

Jag har nästa samma känsla inför imorgon. Jag vet inte vilka jag hamnar med i för klass, om jag känner nån (vilket jag förmodligen kommer göra, och det känns bra), jag vet inte hur plugget kommer vara eller något. Men jag har en bra känsla inom mig. Nu kommer jag få gå i skolan med personer som har samma intresse som mig. Vi har valt en linje med den inriktning och de ämnen som vi alla har gemensamt och tycker är roligt. Då kommer det inte vara en massa små tjafs för ingenting, och vi alla kommer väl förmodligen hjälpas åt med allt. Men jag vill inte hoppas eller någonting. Jag kan bara säga att jag är ganska nervös. Väldigt nervös.

Nu ska jag snart annars ut på stan för att träffa älskling.
Ha det!